Sorg

Jag har kopierat denna text från Systers blogg.
Hon är bättre med orden än vad jag är..jag vill helst svära, leva rövare och ha sönder saker över denna där jävla cancern..

*******************************

När någon dör

Min farmor dog för 12 år sedan... då var vi alla oroliga för farfar... och det var ett tungt sorgearbete för både honom, barn och barnbarn.. men som tur i oturen hade han tant Ingrid som efter ett tag blev farfars nya flickvän/särbo. Dom två hade det kul ihop.. det var idel resor med pensionärsföreningen, det var vindrickande, gourmetmiddagar och lite sus och dus.....  Alla tyckte att det var så skönt att farfar hade någon att göra saker med.. som fick honom att le.. och han blev snabbt "farfar" med Ingrids släkt också.. så hans sociala liv ökade med 50%

Och särbo och särbo.. Ingrid behöll sin lägenhet men mig veterligen har hon inte tillbringat en enda natt där de senaste nio åren...  Utan hon och farfar verkligen delade allt... Hon var lite äldre än farfar.. men de var på samma våglängd.. och otaliga är de middagar där vi med förundran sett Ingrid skakande föra sitt vinglas till munnen och aldrig spilla en droppe.

Men nu har hon gått bort.. 92 år gammal och farfar är otröstlig.... Två kärlekar har han förlorat och när vi talade i telefon nyss hörde jag knappt vad han sa för att han grät så mycket.... Jag vill åka över men han vill inte ha besök.. Han säger att det är jobbigare då.. att behöva prata om det...

Så jag vet inte hur jag ska bete mig.. ska jag åka dit ändå.. eller ska jag respektera att han inte vill ha besök?

Vila i Frid Lilla Ingrid