För exakt 3 år sen hörde jag en jublande svägerska i telefon
Cancer var borta.
Nu skulle resan tillbaka till livet börja,hon var så glad.så lycklig och var full av tillförsikt.
Hennes son skulle få behålla sin mamma.
Skitcancern var borta.
Besegrad!
Julen gick som i ett rus.Det fixades,pyntades och firades ordentligt!
1 månad senare kom cancern tillbaka.Med besked.Den hade tagit över helt.
Hon fick beskedet att hon hade 1 år max kvar att leva.
1 år.
Några veckor senare lades hon in på Slutstationen som hon kallade för.
Där förde hon en envis kamp för att besegra monstret trots att alla sa att det var över
Hon vägrade låta den besegra henne.
In i det sista kämpade hon men förgäves.
I mars 2010 somnade hon in.Omgiven av vänner.
Igår höll jag ditt barn i min famn.
Han blir snart 5 år.Älskad och omhuldad
Så lik dej,han har dina ögon.
Han vet precis vart han har dej.
På ett foto vid sängen och i himlen.
För honom så lever du.
Han är en sån klok pojke
Öm,kramig och med ett oemotståndligt fnitter
Mån om att alla ska ha det bra.
Precis som du.
Du är saknad
4 kommentarer:
Shit! vad jobbigt...och fint på samma gång...får en klump i halsen och en tår som bränner...
Lilla Bubberiet <3
Kram från Garbo
Jävla skitsjukdom!!
Fy fan...
Så sorligt. Men när du skriver om det lilla barnet som ni alla älskar så mycket så blir jag varm i hjärtat, det är precis en sådan trygghet han behöver nu och för alltid!
Tårarna rinner här... Har varit med om det själv och man blir påmind...
Puss<3
Alexandra
*kramar om*
Det är mycket "Tänk om"...
Tack!
Bubberiet frodas och mår bra..Han var lite prickig dock..Men så är det med vattkoppor :)
Skicka en kommentar